Ligger å kollar VM i hockey. Kommer på att senast jag såg detta spektakel fick jag ovett av Ulla. Sverige vann ju! Klart man måste skrika. Tänkte inte på att jag väckte Emelie. Året va 1987. Förra årtusendet!
I detta årtusende står det 4-4 vid full tid. Mot Norge! Sanslöst!
Hockey!
30 AprNatt över rökrummet
14 AprVisby försöker låta som en stad, men koltrasten sjunger och naturen är nära. Trots artificiellt ljus blir man inte lurad; det är ingen stad, allting stannade upp nån gång på 1300-talet.
Då var det som att folket ryckte på axlarna o sa: va faan! Sen tog man lite sten från kyrkorna o fraktade ut den på landet. Där byggde man sina hus av heliga stenar o hedniska gravstenar, drack dricku o spelade pärk. Dom gav helt enkelt djävulen i utvecklingen runt omkring i världen. Tyckte väl att det inte var nån större mening att jobba rumpan av sig för att bli rik, när det ändå alltid kom några danska, svenska, baltiska pirater o snodde allt. Sund inställning om ni frågar mig.
Nånannanismen
13 AprSaker har tagit en märklig vändning. Enligt Dr Schrinkenmeister väntade vi bara på stämplade och påskrivna papper från Frans Rücker. Officiella papper, såna som man kan vifta med om nåt går fel: ”Se, det var inte jag; det var han”-papper. Efter lunchen kom en sköterska in i min cell för att tala om att i morgon, då skulle det komma en sköterska från ”däruppe”. Creepy!
Ängeln skulle prata med mig om Concerta. Jaha?!? Hur lång kan en sån pratstund bli tänkte jag, men sa inget. Ingenting
Två timmar kröp sin väg. Samma sköterska låser upp cell-dörren och meddelar med allvarlig stämma att Doktor Frans Rücker ska komma i morgon för att prata med mig om Concerta.
Märkligt, mycket märkligt detta behov hos sjukvårdspersonal att komma just till mig för att lätta sina hjärtan angående denna medicin.
Sen slog det mig: Där har vi det; jag har drabbats av Nånannanismen. Jag får träffa ansvarsbefriade personer som är såå sympatiska å håller med om precis allt, men inte gör nåt. Det ska Nånannan göra, nån som vågar ta ansvar, nån som vill hjälpa. Men då gäller det ju att hitta Nånannan. Var finns Nånannan? Hallå! Nån, kan inte Nånannan höra av sig. Snälla?
Den frivillige fången
13 AprHär har jag satt mig själv i cellen. Just ett smart beteende. Börjar bli tokigt uttråkad. Trots att jag idag fick permis för att träffa ögonläkare; iriten är ok, men havsluft, torr hemmiljö och små kissar har givit mig en kronisk ögonimflamation. Kommer inte bli blind (hoppas jag) men får droppa ögonen med konstgjorda tårar forever and ever. Konstgjorda tårar, det låter poetiskt på nåt skruvat vis. Får bli Gothare å skriva ett gymnasialt epos om mina konstgjorda tårar…
Kan man möblera om i ett obevakat ögonblick? Eller byta namn på celldörrarna. Eller kanske en liten översvämning, så kan jag hävda att det är syndafloden light, och att jag är Guds lille profet.
Tv:n e för stor å tålamodet för litet, så är det bara. Dom kanske bör söva ner mig.
Rejv te folket
13 Apr”Men den mest intensiva kombinationen av njutningar kan mycket väl vara ravefesten.
Under ett sådant evenemang kombineras alla de tekniker som finns för att påverka känslorna – med hjälp av språket, via sinnena, på kemisk väg och genom kroppen – för att skapa en högintensiv form av lycka. Färgade ljus virvlar runt så att ögonen får njuta. Den rytmiska musiken sätter fart på hjärtat. Ecstasytabletter frisätter kaskader av serotonin i hjärnan och energidrycker ger små koffeinkickar. Den vilda dansen framkallar ett transliknande tillstånd. Om någon skulle få en snedtripp kan personen lugnas med milda ord. Värkande muskler kan få lindring genom holistisk massage. Den här kombinationen av tekniker för att styra känslorna är dock inte heller den särskilt ny. Ända sedan mänsklighetens gryning har människor med jämna mellanrum samlats för att dansa och ta droger. Det är mycket möjligt att det är festen som är den fulländade genvägen till lyckan.”
Dylan Evans i En bok om känslor











Kommentarer